Nu är jag som sagt officiellt matchad med min värdfamilj, och kommer inte att få några fler matchningar. Jag tänkte därför sammanfatta hela min matchningsprocess (i vad som förmodligen kommer bli världens längsta inlägg), mest för att jag själv ska komma ihåg allt. Jag fick tolv matchningar allt som allt, och min matchningsprocess varade i ungefär två och en halv månad. Det var väldigt ojämnt med matchningar, ibland fick jag tre stycken på en vecka, och ibland hände inget alls på någon vecka eller två. Som mest tror jag att jag hade fem matchningar samtidigt, vilket var långt mer än vad jag förväntat mig att få.

Match # 1
Spotsylvania, VA. Supergullig familj som jag pratade med en gång i telefon. Det var mitt första samtal från USA, och jag kommer ihåg hur SJUKT nervös jag var, fick knappt fram ett ord. Pratade även med deras Au Pair, som var väldigt gullig även hon. Det kändes dock inte riktigt som den rätta familjen för mig, och ett par dagar senare fick jag ett mail om att de hade matchat med någon annan (och det var Josefine, hur sjukt är inte det?!)

Match # 2
Burke, VA. Familj med tre barn utanför Washington DC. Kände bara NEJ så fort jag hade läst igenom deras brev, så mailade direkt och sa att jag inte var den rätta Au Pairen för dem. Nu i efterhand kan jag väl känna att det hade varit en bra erfarenhet inför senare matchningar att ändå ha pratat med den här familjen, men samtidigt hade det ju inte varit så snällt att ta upp deras tid när jag ändå tänkte säga nej.

Match # 3
Stamford, CT. Underbar familj med en svensk mamma, amerikansk pappa och två små pojkar. Bodde 40 min utanför NYC, som var min absoluta drömstad att hamna i närheten av. Skypade en gång med dem, och bestämde sedan ännu en Skype veckan därefter. Dagen vi skulle Skypa igen loggade de aldrig in, och svarade inte heller på mailet jag skrev och frågade om vi fortfarande skulle höras av. Ungefär en vecka efter mailade jag igen och frågade om de fortfarande var intresserade, och fick då som svar att de hade matchat med någon annan. Himla konstigt att man ska behöva höra av sig för att få veta det, och inte ens få en ursäkt för att de bara struntat i vår Skype. Hoppades verkligen på den här familjen, så det var lite jobbigt.

Match # 4
Far Hills, NJ. En familj med fyra barn och en massa djur som bodde en bit utanför NYC. Vet inte riktigt vad som hände med den här matchen. Vi mailade lite, men sen rann det väl ut i sanden eftersom de aldrig svarade på mitt sista mail. Efter ett tag försvann de från min sida, och sen var det inte mer med det. Verkade trevliga, men var nog ändå inte något för mig.

Match # 5
Greenwich, CT. Familj med fyra barn som även de bodde en bit utanför NYC. Skypade med familjen en gång, men fick dagen efter ett mail om att de hade matchat med någon annan. Mamman var jättetrevlig, men pappan var lite svår att få kontakt med, och då han var hemmapappa och jag skulle vara väldigt mycket med honom kändes det inte som rätt familj för mig.

Match # 6
Middletown, DE. En lite udda match. Mamman hade helt plötsligt bestämt sig för att hon ville ha en Au Pair, och hade inga bilder och inget brev i sin ansökan. Pratade i telefon med henne, och hon frågade i slutet av samtalet om jag ville bli deras Au Pair. Jag frågade om vi inte kunde prata igen så jag kunde få träffa pappan och barnen innan jag bestämde mig, men hon ville hellre att jag skulle maila mitt beslut till henne när jag hade bestämt mig (?). Kändes lite konstigt, och då min magkänsla sa nej valde jag att tacka nej till familjen.

Match # 7
Los Altos, CA. MIN FAMILJ! Värdmamma S, värdpappa C och värdbarnen I & T på sex och åtta år (fyller sju och nio i år). Efter att ha skypat två gånger med mamman och I, en gång med pappan och en gång med deras nuvarande Au Pair, frågade de mig om jag ville bli deras nästa Au Pair. Då allt kändes bra och min magkänsla sa JAAA valde jag att matcha med dem, och efter det var min matchningsprocess över! Tänkte skriva mer lite senare om min värdfamilj, och hur jag tror att min vardag kommer se ut där.

Match # 8
Bainbridge Island, WA. UNDERBAR familj med en flicka på 9 år och en pojke på 6 år, som jag efter två Skypesamtal och mycket om och men tackade nej till då det helt enkelt inte kändes hundra procent rätt. Var otroligt jobbigt att tacka nej (helt klart det jobbigaste beslutet jag tog under hela matchningsprocessen), men jag tror ändå att jag valde rätt.

Match # 9
Portland, OR. Familj med fyra barn som precis flyttat till västkusten från Maryland. Verkade vara en bra familj, men fick inte någon speciell känsla för dem. De hann hitta en annan Au Pair innan vi hann Skypa, men det var väl delvis mitt eget fel då jag var ganska seg på att svara på deras mail då jag pratade med flera familjer och jobbade en massa samtidigt. Men tror verkligen att den Au Pairen de valde kommer få ett jättebra år hos dem!

Match # 10
Silver Spring, MD. Ensamstående mamma med fyra barn, som inte hade någon essay och inte heller hörde av sig via mail. Efter ett tag försvann de från min sida, så antar att de hittade någon annan. Inte så mycket jag kunde göra där.

Match # 11
Gypsum, CO. Jättegullig familj med tre pojkar, som dock bodde i en liten, liten by i bergen. De verkade vara riktiga utomhusmänniskor som älskade att sporta, hika och sånt där, vilket inte riktigt är vad jag gillar att göra. Då jag inte heller skulle ha tillgång till bil på fritiden (och alltså i princip sitta fast i huset på min fritid) kände jag att det inte var rätt för mig, så jag mailade och tackade nej.

Match # 12
Allen, TX. Familj med sex barn som alla var "homeschooled" - kändes inte som rätt familj för mig trots att de verkade vara väldigt gulliga. Tror inte att jag hade klarat av att ta hand om sex barn samtidigt, så skrev till familjen att jag inte var den rätta Au Pairen för dem. Fick inget svar på det mailet, utan de försvann bara från min sida.

Måste avsluta med att säga att jag är så fruktansvärt GLAD över att matchningsprocessen är över. Det har självklart varit väldigt roligt att få prata med så många familjer från så många olika delar i USA, men samtidigt är ovissheten och känslan av att man aldrig riktigt vet om man har tagit rätt beslut så otroligt jobbig. I alla fall för mig. Och så har jag längtat så mycket efter att åka såklart, så det ska bli så kul att äntligen, äntligen få göra det.

Då var allt bestämt och officiellt! Nu har hela min sida ändrats, och jag har en helt ny "To Do"-list att beta av. Bokade nyss en hälsoundersökning och har satt igång med min Pre-Departure Online Training, så har snart det avklarat i alla fall. Ahh kan knappt fatta att jag ska göra det här!

13/2 flyger jag alltså till Newark, för att den 16/2 fortsätta till Los Altos, CA och min värdfamilj. Om det är någon annan som åker samma dag, hör av er!

Varit borta länge nu, men det beror på att jag inte vet så mycket mer i nuläget. APIA håller fortfarande på att kolla vilket avgångsdatum som är möjligt för mig att åka på. Min värdmamma mailade nyss och sa att det förmodligen kommer bli den 13/2, vilket är lite synd då deras nuvarande Au Pair åker hem till Tyskland två dagar innan jag hinner komma till San Francisco. Skulle gärna träffat henne och varit med henne ett par dagar. Men lite skönt känns det ändå; tror det skulle varit väldigt stressigt att ordna allt på mindre än fyra veckor. Nu kommer jag ha minst sex veckor på mig att fixa med visum, hälsoundersökning, packning, avskedsmiddag osv. osv. Tror ändå att den tiden kommer försvinna rätt snabbt, speciellt eftersom jag jobbar hela januari också.

JAG FLYTTAR TILL CALIFORNIA I FEBRUARI!!!

Helt sjukt! Skypade med mamman igår, och hon sa då att hela familjen gillade mig jättemycket och gärna ville att jag skulle bli deras nästa Au Pair. Bad att få fundera på det tills nästa dag, och nu mailade jag nyss och tackade JA. Hade egentligen bestämt mig redan när vi Skypade, men ville bara samla ihop tankarna lite liksom. :)

Så nu flyttar jag till Los Altos, CA, 40 minuter utanför San Francisco i början av februari. Min värdmamma (!) håller på att kolla med Au Pair in America vilket mitt tidigaste flygdatum är, så det kommer att gå snabbt! Är så himla glad (men livrädd på samma gång, haha.) Men jag tror och hoppas att det här kommer bli ett av de bästa åren i mitt liv!

City: Allen
State: Texas
Children: Girl (13), Boy (11), Boy (10), Girl (6), Girl (4), Boy (2)
Pets: Dog

Gud, har 5 stycken intresserade familjer samtidigt nu! Det trodde jag aldrig att jag skulle få, kanske två på sin höjd. Väldigt kul, men lite svårt att hålla isär alla. Det här är hur som helst en familj med sex barn som bor i en förort till Dallas, TX. Kände direkt att det inte var något för mig. Familjen verkar visserligen väldigt trevlig och omtänksam, men sex (!) barn känns lite för mycket, vet inte om jag skulle klara av det. Dessutom gick barnen i skola hemma, så skulle i princip ta hand om allihop hela dagarna. Det plus lite andra saker som stod i deras brev gjorde att jag precis skickade ett mail och sa att jag inte var den rätta Au Pairen för dem.

Ska Skypa med San Francisco-familjen igen om 15 minuter förresten. Hoppas att allt känns bra då!

Jag skrev nyss det jobbigaste mailet någonsin, och tackade nej till Seattle-familjen. De är så otroligt omtänksamma och snälla, men det har aldrig känts riktigt rätt för mig att åka dit. Det var absolut inte bara på grund av platsen som jag tackade nej, utan det var en hel massa faktorer som spelade in (som jag inte känner att jag borde skriva om här), och trots att det känns skitjobbigt nu tror och hoppas jag att det var rätt beslut att ta. Kommer aldrig att få veta det, men nu är det som det är. Kanske blir det California-familjen, eller så kanske jag fortsätter att vänta på ännu en match. Det här får ta den tid det tar, för jag vill verkligen att allt ska kännas bra innan jag åker.

Men trots allt var det här definitivt det jobbigaste beslutet jag behövt ta i hela matchningsprocessen. Det är verkligen inte lätt det här, just nu är jag verkligen avundsjuk på de som hittar rätt familj på bara ett par veckor.

Har tillbringat julen nere i Göteborg med mina sysslingar, så har inte kunnat skriva på ett tag. Himla fin och mysig stad, meeen är trots allt glad att vara hemma i älskade Stockholm igen. Världens bästa stad, kommer sakna det (den?) så himla mycket!

Hur som helst - valde att tacka nej direkt till Colorado-familjen, då de bodde i en liten by med 3000 invånare och jag skulle inte ha tillgång till bil över huvud taget på fritiden. Jag VET att man inte ska välja familj efter plats, men jag tror verkligen inte att jag skulle trivas på ett sådant litet ställe, och skulle dessutom känna mig väldigt, väldigt låst om jag aldrig skulle ha tillgång till bil. Fick även ett mail från Los Altos-familjen, där de skrev att de ville Skypa med mig snart "about joining our family as our au pair", och att de alla tyckte jag skulle passa bra i deras familj.

Så nu sitter jag här. Seattle? San Francisco? Washington? California? JAG VET INTE.

Återkommer.

City: Gypsum
State: Colorado
Children: Boy (8), Boy (6), Boy (4)
Pets: Dogs

Min första match som inte är på en av kusterna! En jättesöt familj som verkar vara väldigt aktiv och måna om att man ska trivas och må bra. De skrev bland annat "we want to be a part of your life and not just have a roommate working for us", vilket är precis som jag hoppas att min framtida värdfamilj ska känna.

Börjar alldeles för tidigt imorgon så måste sova nu, så ska läsa lite noggrannare imorgon, och även svara på mailet de har skickat. Väntar ju fortfarande på svar från San Francisco-familjen + försöker bestämma mig för hur jag ska göra med Seattle-familjen (ni måste tro att de väntat på svar från mig hur länge som helst, men det var först i förrgår de "officiellt" frågade om jag ville bli deras Au Pair, och de sa att det var helt okej att jag tog några dagar på mig att bestämma mig), så vet inte riktigt VAD jag ska svara, men det får bli ett senare problem.

Portland.
Svarade på familjens mail igår kväll och skrev att jag gärna ville Skypa med dem, men fick nyss som svar att de hade matchat med någon annan igår morse? Alltid lika intressant med de här familjerna som inte tycker det verkar vara så viktigt att berätta att de inte längre är intresserade.

San Francisco.
Skypade nyss med pappan och han var jättetrevlig, och verkade verkligen mån om att deras Au Pair skulle må bra och så. Berättade även att flera andra svenska Au Pairer bodde på gångavstånd från dem, hur bra är inte det? Schemat verkar också sååå bra, skulle hinna göra och se så otroligt mycket om jag åkte dit! Inte för att det är det viktigaste, men det är ju definitivt ett plus. Deras nuvarande Au Pair berättade att hon hade hunnit besöka en himla massa stater, vilket verkligen är vad jag vill göra också. De pratade fortfarande med en annan Au Pair, men skulle höra av sig så fort som möjligt.

Seattle.
Fick mail från familjen där de skrev att de tydligen hade en bil som jag kunde använda nästan jämt (fattar inte riktigt hur det helt plötsligt kunde vara så, men jag klagar inte), och att de verkligen förstod att jag ville kunna komma och gå som jag ville. Mamman skrev också att om mina föräldrar hade några frågor eller ville träffa dem på Skype gjorde hon jättegärna det. Vet inte riktigt hur jag ska förklara, men de känns bara så otroligt omtänksamma och som att de verkligen letar efter en familjemedlem, inte en anställd.

Just nu vet jag varken ut eller in. Min magkänsla säger att det antingen blir Seattle eller San Francisco. Men just nu har jag INGEN som helst aning vilken jag känner mest för. Får se vad San Fran-familjen säger först såklart, och om de nu skulle tacka ja får jag väl göra en lista med plus och minus, och se vilken som blir längst. Typ. Ledsen att mina inlägg blir halva böcker, men alla andra börjar bli lite trötta på mitt Au Pair-tjat så jag måste ju skriva av mig någonstans... Plus att ni alltid kommenterar så bra!

Nu var det ett bra tag sen jag skrev här, har jobbat himla mycket så har inte haft så mycket tid över. Tänkte uppdatera lite om hur det går med de tre värdfamiljerna jag pratar med just nu i alla fall.

San Francisco.
I måndags Skypade jag med familjens nuvarande Au Pair. Hon var supertrevlig och vi pratade i nästan en timme. Hon sa att familjen var jättebra, att man kände sig som en i familjen och alltid var välkommen att följa med dem på grejer, men att de också förstod att man ville ha egen tid. Hon hade ju också förlängt ett halvår, så det visar ju på att hon verkligen trivts. Dock sa hon att pojkarna kunde vara ganska jobbiga stundtals, så det är ju något jag måste fundera på. Samtidigt har väl alla barn sina stunder. Får en bättre och bättre känsla för den här familjen, men än har de inte hört av sig igen så försöker att inte fundera på det för mycket.

Seattle.
Fortfarande så omtänksamma och gulliga, MEN fick nyss reda på att jag inte alltid skulle ha tillgång till bil på fritiden. Det blev till ett stort minus eftersom jag skulle bo mitt i skogen på en ö. Det kan låta som en futtig grej, men att bo på en ö, jobba mycket helger och sen inte alltid kunna åka iväg någonstans när jag väl är ledig känns inte som mitt drömår direkt (tror inte att någon vill åka färja över till ön och hämta mig), även om familjen är superbra. De sa visserligen att de skulle skjutsa mig så mycket de kunde och att jag kunde ha bil ibland om de inte behövde båda, men det känns ändå sådär. Har så svårt att bestämma mig för hur jag ska göra med den här familjen, då jag verkligen vet att det absolut viktigaste är att man trivs i familjen (och det tror jag absolut att jag skulle göra här), men samtidigt inte får någon känsla som säger "JAAA, hit vill jag åka!".

Portland.
Verkar nästan lika bra som Seattle-familjen, så otroligt trevliga och verkligen måna om att man ska trivas och må bra. Deras tidigare Au Pair hade förlängt med 18 månader (kan man ens göra det?!), och när jag kollade min inkorg nu hade jag fått ett mail av henne där hon skrev att jag bara kunde höra av mig till henne om det var något om familjen jag undrade. De frågade om jag ville Skypa med dem senare i veckan, så tror att jag ska tacka ja till det :)

Gud, jag låter ju helt schizo känner jag själv när jag läser igenom här, men jag lider verkligen av svår beslutsångest när det gäller val av familj. Särskilt över Seattle-familjen, då jag redan har Skypat med dem två gånger och fortfarande inte bestämt hur jag ska göra. Nu undrade de om jag vill Skypa en tredje gång, men känner inte att det är schysst att säga ja till det om jag inte är helt säker på att jag vill komma till dem sen. Eller jag vet inte. Jag veeeeeet inteeeee.

Seattle?

Fick nyss ett mail från Portland-familjen (match # 9). De bad om ursäkt för att det hade tagit så lång tid för dem att kontakta mig (efter att ha inlett mailet med "Dear Milan", haha), och skrev sen att jag skulle höra av mig till dem om jag var intresserad av att bo på västkusten och ta hand om tre barn. De måste ju ha menat att de ville intervjua mig, men det lät nästan som att de ville att jag skulle svara på om jag ville komma till dem.

Så svårt att veta hur jag ska göra här, då jag ju som jag skrev tidigare inte är så pigg på den här familjens schema (skulle jobba 06:30-20:30 plus i princip alla helger). Men samtidigt kanske det är värt att prata med dem, för de låter ju som en bra familj annars? Det är bara så jobbigt, för om en familj är jättetrevlig och erbjuder mig platsen som Au Pair hos dem får jag VÄLDIGT svårt att tacka nej, även om jag känner att det egentligen inte är rätt familj för mig. Därför känns det sådär att prata med ännu en familj om alla omständigheter inte känns bra, just för att jag tycker det är så jobbigt att säga nej till dem sist. Det känns som att jag sårar dem på något sätt, trots att man väl i det här läget måste sätta sig själv först. Någon som känner likadant?

Skypade nyss med CA-familjen (match # 7). Eller med mamman, egentligen. Och hon var så olik Seattle-familjen man kan bli ungefär. Väldigt rakt på sak, typ "det här vill vi ha", och halva Skypen ställde hon mest frågor som typ "hur gör du om barn bråkar", "hur hanterar du barn som inte lyssnar". Inga konstiga frågor, men det kändes ändå inte lika avslappnat som med WA-familjen. Sen fick jag tid att ställa lite frågor, och var hon var tvungen att efter det var hon tvungen att börja jobba igen. Pratade kanske i 30 minuter. Dock verkade området väldigt bra med mycket Au Pairer, jag skulle ha egen bil, schemat är bra och mycket mer regelbundet än WA-familjens (ledig helger!), plus att deras nuvarande Au Pair hade förlängt med 6 månader, vilket ju måste vara ett bra tecken. De skulle dock intervjua 3-4 andra Au Pairer den här veckan, så det är ju inte särskilt stor sannolikhet att de skulle välja just mig.

Det som är så svårt med de här två matchningarna är att jag i CA-familjen förmodligen skulle ha jätteroligt på fritiden, men kanske inte en riktigt lika underbar värdfamilj (?). Åker jag till Seattle kommer jag förmodligen ha världens bästa världfamilj, men knappt ha något att göra på fritiden då schemat och läget är så dåligt. Kanske är det så att ingen av de här familjerna egentligen passar mig? Men samtidigt känns det ju som en utopi att få både rätt familj, rätt läge och rätt schema. Det här är så svårt!

Avslutade min Skype med Seattle-familjen för en stund sen. Vi pratade i cirka 45 minuter, men hade säkert kunnat prata ännu längre om det inte hade varit så sent här. Fick se hela familjen, men pratade mest med mamman och flickan. Var väldigt lätt att prata med dem, och hela familjen verkade väldigt lik mig. Minusen är att jag skulle behöva jobba några timmar på helgerna (och istället kanske vara ledig en dag mitt i veckan, då jag antar att de flesta andra jobbar), och att de som sagt bor på en ö som ligger 35 minuter utanför Seattle - med färja. Känns rätt omständigt, och det bor bara 20 000 personer på ön, så vet inte om det finns några andra Au Pairer där heller. De beskrev den dessutom som "rural", och det är ju kanske inte precis vad jag önskat mig om jag fått välja själv.

City: Portland
State: Oregon
Children: Girl (11), Boy (9), Girl (6)
Pets: None

Ännu en västkustmatch. Lite kul att alla mina matchningar har kommit i omgångar, först 2 från Washington DC, sen 3 från New York och nu 3 från västkusten. Och så hade jag ju Delaware-familjen där emellan, i och för sig.

Kan inte riktigt sätta fingret på den här familjen. På plussidan verkar de trevliga, de har haft Au Pair förut som det funkat bra med, de äter alltid middag tillsammans hela familjen och de vill gärna att Au Pairen ska vara med. De vill även att man ska följa med på resor och sådant, och de verkade resa ganska mycket under sommaren. På minussidan är schemat galet, man skulle jobba från 06:30-20:30, med några timmars paus när barnen är i skolan. Utöver det skulle man jobba tre lördagsmorgnar och minst två helgkvällar i månaden, och även köra föräldrarna till jobbet ibland. Vet inte om jag kanske bara har haft tur med mina andra matcher och det är så här det brukar se ut, men jag fattar inte när jag ska hinna vara ledig, resa, umgås och så vidare. Har inte heller fått något mail av dem, så tror att jag väntar någon dag med att höra av mig. Ska Skypa med match # 7 imorgon och match # 8 ikväll, så det händer ju en del ändå.

Inte mycket uppdatering nu, men det är för att det inte händer så mycket. Håller på att planera Skype-tider med både match # 7 (CA-familjen) och match # 8 (WA-familjen). Fick nyss ett jättelångt mail från WA-familjen, med tusen frågor som jag skulle fundera på till vår Skype, alternativt svara på via mail. Förstår inte ens vad de menar med hälften av frågorna, så det där kan ju ta ett tag att svara på. Var frågor om alltifrån hur jag skulle göra om barnen betedde sig på vissa sätt, till hur jag brukade använda min dator (?). Dessutom berättade de att jag i så fall skulle få bo i ett gästhus mittemot deras hus, vilket jag inte riktigt vet hur jag känner inför. Kan nog vara skönt på ett sätt, men samtidigt känns det lite avlägset och kanske inte som att man skulle bli en i familjen riktigt.

Måste hur som helst sova nu, så det får bli ett senare problem.

City: Bainbridge Island
State: Washington
Children: Girl (9), Boy (6)
Pets: Dogs, Cats, Mice

Fick en till match inatt! Har jobbat som vikarie på dagis idag, så såg inte mailet förrän alldeles nyss. En familj med två barn som bor cirka 30 minuter utanför Seattle, WA. De verkar verkligen supergulliga, och skrev att de verkligen ville att man skulle bli en i familjen och att de skulle ta hand om en som om man vore deras egen dotter. Känns bra! Mamman jobbar dock väldigt lite, så mestadels skulle man hjälpa till att ta hand om barnen istället för att ha dem helt själv. Kanske ett minus, kan tänka mig att det kan bli rätt påfrestande att tillbringa så mycket tid med sin värdförälder.

Vill börja med att tacka för de kommentarer jag får, blir jätteglad för varenda en! Tänkte också berätta att jag valde att tacka nej till Delaware-familjen (match # 6), då jag av flera olika anledningar kände att det inte var rätt familj för mig. De hade ingen essay som jag kunde få läsa, och jag fick heller aldrig chansen att prata med pappan eller barnen, trots att jag under vårt första samtal föreslog att vi skulle prata igen innan vi bestämde något definitivt. Det kändes bara som att jag hade för lite information om dem, och som att det var något som inte riktigt stämde. Kanske hade jag fått ett jättebra år där, men jag tänker inte chansa. Ska jag åka ska det kännas 110% rätt.

Fick förresten svar från CA-familjen (match # 7) också igårkväll. Till min förvåning var de fortfarande väldigt intresserade, och tyckte mitt mail hade en "great tone" och visade på att jag var mogen. Så nu blir det antagligen Skypesamtal inom de närmsta dagarna. De erbjöd mig även att få prata med deras nuvarande Au Pair, så det tänker jag absolut göra. Är fortfarande lite tveksam, men om det är något jag har lärt mig under matchningsprocessen är att ens förhållningssätt till en familj helt och hållet kan förändras under ett samtal.

Mailade nyss CA-familjen och sa att jag inte visste om jag var den rätta Au Pairen för dem. Något jag inte skrev om igår var att de väldigt många gånger, både i deras essay och i mailet jag fick, underströk att deras pojkar var väldigt, väldigt aktiva och energiska, och att de bråkade en del med varandra. Jag känner själv att jag inte har någon direkt erfarenhet av sådana barn, så jag valde att vara ärlig och berätta det för familjen på en gång. Får se vad de svarar nu, men antagligen lär de hålla med mig om att jag nog inte direkt skulle passa deras familj.

Har fortfarande inte bestämt mig för hur jag ska göra med DE-familjen (match # 6) heller. Egentligen känner jag nog innerst inne att det rätta är att tacka nej, men det kommer vara så himla jobbigt eftersom mamman var så himla snäll och gullig. Väldigt lätt att prata med.

Matchningsprocessen är verkligen helt sjukt jobbig ibland, även om det såklart är kul att få kontakt med så många olika människor. Jag funderar ständigt på om det ens kommer dyka upp någon familj som passar mig, och om jag kommer ångra mig om jag tackar nej till en match. Vill bara att en familj som allt känns bra med ska dyka upp igen, hittills har det ju bara känts så med en enda familj av sju stycken sammanlagt.