Nu sitter jag vid gaten på Arlanda och väntar på att få boarda planet mot Helsingfors. Det är jag och en massa morgontrötta finnar här. Annars har allt gått bra än så länge. Var i och för sig sjukt jobbigt att säga hejdå till familjen, men väskan vägde precis 23,0 (!) kg, planet verkar vara i tid och jag lyckades få med mitt alldeles för tunga handbagage. Om de inte stoppar mig här i gaten vill säga, hehe. Skriver när jag är framme i Helsingfors om det finns WiFi där, annars blir nästa inlägg från Connecticut!

Okej okej okej, imorgon åker jag! Helt sjukt. Packade nyss klart väskan, men den vägde 25 kg istället för 23 kg som den får väga, så nu måste jag göra om allt för typ tredje gången. Jag vet att jag har sagt det tusen gånger förut, men jag HATAR att packa. Det går ju inte. Blir mycket mycket förvånad om all vikt skulle stämma imorgon.

Återkommer.

Ikväll hade jag en liten avskedsmiddag för några av mina tjejer här hemma. Hade först tänkt ordna med något större, men nu när jag fick en överraskningsfest förra veckan kände jag att det blev mysigt med något lite mindre ikväll. Jag gjorde cheesecake, vi drack champagne, spelade galenpanna och pratade pratade pratade. Blev en ganska tidig kväll, men det passar mig bra eftersom jag måste upp tidigt, tidigt imorgon för att hinna med allt som ska göras sista dagen (!) i Sverige. Har plockat fram det mesta jag ska ha med mig, men har inte lagt ner en enda sak i väskorna.

Fick också ett mail från min värdmamma alldeles nyss. Hon önskade mig en safe flight, roliga dagar i Stamford och sa att jag bara kunde maila eller ringa när som helst om jag undrade över något. Sedan bad hon mig också att höra av mig när jag kom fram så de visste att allt gått bra med flygresan - hur gulliga är de inte? Ser verkligen fram emot att få träffa dem allihopa.

En till sak på checklistan kan bockas av - har fixat alla presenter till värdfamiljen. De blev inte precis vad jag tänkt mig från början, men helt okej ändå. Barnen får en varsin svensk fotbollströja med Zlatan på baksidan (de älskar sport båda två), och ett spel som jag själv älskade när jag var liten. Hade först tänkt att köpa Astrid Lindgren-böcker på engelska till dem, men tror att ett spel passar mina värdbarn bättre. Mina värdföräldrar får en fotobok om Sverige och en glasskål (inte glass utan glaaas) från Orrefors. Lite halvtråkigt kanske, men jag har hört att amerikanarna gillar vårt glas, haha. Mamma har även köpt en liten bok om Stockholm till hela familjen, men den är inte med på bilden.

Hoppas de blir glada för allt hur som helst, och att det får plats i resväskan!

Skypade precis med barnen och de var så himla söta! Lilla I pratade på som bara den, medan T var lite blygare. De berättade om en massa lekar de gillade, vad de hade gjort idag och så ville de visa mig runt i hela huset. Så fick även se mitt rum jag ska bo i, och det såg mysigt ut. Kommer ha en rätt stor garderob, stora fönster, byrå och en säng i wrought iron (vad heter det på svenska?) Men familjen är ganska nyinflyttad, så deras nuvarande Au Pair (som var med och pratade) sa att jag förmodligen kommer få välja lite mer grejer som jag vill ha där inne när jag kommer eftersom rummet inte är helt färdigt än.

Ser verkligen fram emot att träffa barnen i alla fall, ska bli så roligt. Längtar!

Hittade ett par bilder på Facebook från min överraskningsfest i lördags. Fattar inte att det var nästan en vecka sedan, tiden går så sjukt snabbt!

Stephanie, Sandra och Mikaela var där. Och tittar i albumet jag fick av alla tjejerna.

Min fina tårta!

Matilda och Mario var också där såklart.

Bästa Elin som hade kommit på idén med hela festen. Här lyfter hon mig?

Jag, Sandra och Mikaela.

Bara några av alla som kom. Tack så himla mycket!

Annars sitter jag och väntar på att få Skypa med mina värdbarn! De slutar skolan vid 2:30 PM, så vi skulle prata vid 3:00 PM. Deras tid, såklart, så det blir ju 00:00 här. Jag brukar alltid vara uppe och pigg vid den tiden, men nu är jag såklart skittrött. Får gå ut och ta en promenad eller något för att hålla mig vaken. Men ska det ska bli superkul att få prata med barnen i alla fall!

Igår hann jag också med att växla pengar, så nu är även det klart. Ingen aning om jag har med mig alldeles för mycket eller alldeles för lite, men förhoppningsvis blir det lagom under dagarna i Stamford och ett litet tag till framöver. Tre dagar kvar nu!

Fick ett samtal från förskolan igår, så har jobbat hela dagen idag och igår. Och tiden däremellan har gått åt till att tvätta tvätta tvätta, försöka packa (så sjukt svårt!) och träffa familj och vänner. Idag åt jag middag och fikade med pappa. Var näst sista gången vi sågs innan jag åker, så det var lite tråkigt. Fick ett jättefint halsband och pengar så att jag kan ta kurser på Stanford sen om jag hittar något som passar mig, vilket jag blev så glad över. Hoppas att det finns möjlighet att läsa något där nu bara!

Carbonara med basilika, parmesan och färsk pasta blev det till middag.

Just nu sitter jag och pratar med min värdfamiljs nuvarande tyska Au Pair på Skype-chatten. Hon är verkligen så himla gullig! Hon har tipsat mig om lite andra Au Pairer (tydligen bor det en svensk tjej nära mig som har sina host kids i samma skola som mina barn går i, och barnen kommer tydligen jättebra överens och har playdates ofta), shopping, lite tricks som hon brukar använda med värdbarnen, lekar de gillar osv. Hon sa även att familjen är otroligt snäll och förmodligen kommer ta med mig på en massa saker nu i början för att jag ska känna mig hemma. Känns så bra, nu är jag lite mindre nervös inför söndag. Bara jag lyckas bli klar med den här jäkla packningen någon gång.

Idag fick jag hem det allra sista jag behöver innan avresa - mitt internationella körkort! Var lite orolig att jag inte skulle hinna få det i tid då jag hade råkat skriva på blanketten att det senast skulle skickas 12/2 (mitt avresedatum), men det var ju inga problem. Egentligen borde jag kanske beställt det lite senare (eftersom det ju inte kommer gälla de två sista veckorna av mitt år nu), men eftersom jag ändå till 99% säkerhet kommer behöva ta ett kaliforniskt körkort så spelar det väl egentligen ingen större roll.

Har även haft packhjälp (a.k.a Sofie) här idag, som har hjälpt mig att bestämma vilka kläder som borde tas med och vilka som borde lämnas hemma. Jag är dock ungefär sämst i världen på att packa, så lär ändå ta med mig alldeles för mycket som jag inte ens kommer använda sen. Men det får vara okej. Kan ju inte lämna alla mina kläder!

Om exakt en vecka vid den här tiden har jag precis landat på JFK i New York, och sitter förhoppningsvis på en buss på väg mot Connecticut och Stamford. Hur sjukt är inte det? Har fortfarande inte riktigt fattat att jag ska åka än. Jag har planerat och längtat i flera år och jag har läst om så många andra som har satt sig på ett plan över Atlanten, men trots det kan jag inte förstå att det är min tur nu. Det kanske inte sjunker in förrän jag väl sitter på planet? Känner mig glad, rädd, nervös och förväntansfull, allt på samma gång. Ena sekunden får jag panik när jag tänker på att jag ska åka, medan jag nästa sekund bara vill åka nu nu nu. Konstigt det där.

Igårkväll alltså. Vet inte ens var jag ska börja.

Elin hade fått mig att tro att vi skulle dra ut tillsammans igår, så efter lite fixande skulle vi börja gå mot bussen. Där någonstans på vägen lyckas hon övertala mig att följa med och kolla på en lokal som hon eventuellt skulle ha sin tjugoårsfest i. Väl där låser hon upp dörren, och innan jag hinner förstå något alls tänds lamporna och där står släkt, familj och vänner och skriker SURPRISE. Så himla fint hade de gjort, med USA-flaggor överallt och god mat och tårta och drinkar (i typiskt amerikanska röda plastmuggar såklart!) och allt. Blev så sjukt förvånad, hade verkligen inte anat något alls. Fick också en massa fina presenter (halsband, armband, champagne, dollar, ett fotoalbum från mina tjejer), men hur klyschigt det än må låta var det bästa att bara få se alla samlade där, för min skull! Blev så glad att de ordnat med allt det där för mig. Världens bästa kväll hade jag.

Jag hade ju tyvärr inte med mig någon kamera eftersom jag trodde att vi skulle gå ut, men ska se till att få lite bilder från andra, så jag kan visa. Det enda jag hittade i min mobil var den här halvsorgliga bilden av en nedrasad USA-flagga. Men den får funka så länge.

Hur snabbt gick inte det? Var ju på ambassaden i onsdags, och idag fanns visumet att hämta ut. Så himla lättad över att ha det i handen! Förutom att det har varit rätt mycket att fixa med det och alla papper runtomkring, kändes det inte så bra att mitt pass låg i ett vanligt, tunt litet C5-kuvert och åkte runt med en massa brevbärare. Men nu är det här!

Nu ska jag bara maila Londonkontoret och kolla varför mitt mellannamn inte står med på min flygbiljett, hoppas det inte har blivit något fel där. Sen är det bara att invänta internationella körkortet, packa och sen är jag good to go.

Nu har jag gjort det allra sista på min Au Pair in America To Do-list, nämligen att betala flyget och försäkringen. Tänkte först vänta ett par dagar till och se om Euron gick ner ännu mer, men sen kände jag att jag bara ville bli klar med allt. Den låg på 9,22:- nu, så det är ju ändå rätt bra. Så nu är jag 5000:- fattigare, men en hel USA-resa rikare!

Dagens lunchsällskap blev fina Niki, som det var alldeles för länge sedan jag träffade. Vi åt amerikanska pannkakor på bästa pannkaksstället här i Stockholm, Sirap. Jag hade blåbär och lönnsirap till, så sjukt gott.

Idag fick jag även mail från min värdmamma, som skrev lite om vad jag behövde ta med mig/inte ta med mig (hårfön exempelvis skulle jag få där, så det slipper jag ta med mig), att jag skulle få en mobil av dem och så frågade hon även vad jag gillar för mat och sådant, så att de kunde köpa hem det tills jag kom. Så gulligt! Vi bestämde även att vi skulle Skypa i nästa vecka. Har bara pratat med den äldsta pojken än så länge, så det ska bli jättekul att få träffa lilla I också!

Idag har jag äntligen fått mina flygtider! Mitt plan går 10:30 från Arlanda vilket var en väldigt skön tid. Dock måste jag mellanlanda i Helsingfors på vägen, så hela resan kommer ta nästan tolv timmar sammanlagt. Kommer vara helt slut när jag väl är framme på JFK i NY (för nu skulle jag tydligen landa där istället för på Newark i NJ som det var sagt. Så hoppas det finns någon som hämtar upp mig även där!) Känns ju lite fel att först flyga österut för att sedan åka tillbaks mot väst, meeen det blir nog bra det, haha. Fick fönsterplatser på båda flighterna också!

Nu är jag irriterad. Hade beställt en bok som jag tyckte skulle bli en perfekt present till mina värdföräldrar, men nu, sex dagar efter beställningen, får jag ett mail om att boken är slut hos förlaget och att jag inte kommer få boken. Riktigt dåligt tycker jag att ha den ute för försäljning (pengarna har dragits från mitt konto och allt) och sen höra av sig nästan en vecka senare och säga att den inte kommer levereras. Och nu har jag ingen aning om vad jag ska köpa till värdföräldrarna. Har någon något bra tips?

Min visumansökan blev godkänd! Så nu har jag det hemma om några dagar, känns skönt.

Själva ambassadbesöket var precis som alla har beskrivit det. Var där ungefär en kvart innan min tid 9:30, och fick stå ute och vänta i cirka tio minuter till innan jag fick gå igenom säkerhetskontrollen. Sen gick jag in i den lilla byggnaden där man skulle vänta, tog en nummerlapp och fick sen vänta i nästan en timme på att få lämna in mina papper. De tog alla papper utom Placement letter (varför skulle man ha med sig det?), och sen blev jag tillsagd att sitta och vänta tills de ropade upp mitt namn. Var lite nervös att jag skulle ha något fel på mina papper, då ALLA personer som var före mig i kön hade med sig fel dokument eller hade glömt någonting. En hade inte hämtat ut sitt beställda kuvert på posten, en hade bara ett 6-kronorsfrimärke på sitt, en hade inte med sig något bank statement (med förklaringen det finns på min laptop, men den tog de ju i säkerhetskontrollen), en hade med sig ett foto som var 5x5 inches istället för centimeter osv. osv. Tyckte verkligen synd om dem, men samtidigt borde man kanske dubbelkolla att man verkligen har med sig allt man behöver ha innan man ansöker om ett visum...

Efter femtio minuter till fick jag gå till Window E, där jag lämnade fingeravtryck och fick fyra frågor. Var jag skulle bo, hur många barn jag skulle ta hand om, hur gamla de var och hur vi hade haft kontakt. Dock stämplade hon och skrev under mitt DS-2019 medan jag pratade, så tror inte direkt att svaren på de där frågorna var så viktiga. Sedan sa hon bara "your visa is approved", och sen var allt klart. Mötte mamma och åt lunch, och nu är jag hemma igen. Mer än så var det inte.

Imorgon är det äntligen min tur att åka till ambassaden! Ska bli väldigt skönt att få det överstökat, men är också nervööös för att jag ska glömma något papper eller ha fyllt i något fel i DS-160 så att jag blir nekad visum. Vilken mardröm det skulle vara! Det här är i alla fall vad jag har i min visum-mapp just nu:

• Giltigt pass
• Utskriven bekräftelse på DS-160 med uppladdat foto
• Kuvert med frimärken för 72:-
• 120-personbevis med alla relationer
• Kontoutdrag (gjordes för ett par dagar sedan, men det kan väl inte spela någon roll?)
• Ett foto på 5x5 centimeter
• Kvitto från banken på att jag har betalat 980:- till ambassaden

Idag var det sista officiella dagen för mig på förskolan där jag har jobbat de senaste månaderna. Visste att det skulle bli jobbigt att säga hej då till alla barn, men inte att det skulle bli så jobbigt som det blev. Jag hade med mig glass som vi åt allihop, och så fick jag jättefina presenter och kort av de andra fröknarna. Barnen var så otroligt gulliga och berättade hur bra jag var på alla sätt och vis och hur mycket de skulle sakna mig, och jag blev halvt ihjälkramad hela dagen. Mina underbara ungar! Var på väg att börja grina flera gånger (och det hjälpte inte direkt att jag inte sovit mer än en timme och fyrtiofem minuter i natt), men ville ju inte sitta där framför barnen och gråta, haha. Fan, att man hinner fästa sig så vid människor på bara ett par månader! Ska skicka en massa mail och vykort till dem i alla fall, de är så nyfikna på USA och mina värdbarn.

Melissa, jag och världens godaste cheesecake/brownie-muffin (i iPhone-kvalitet...)