Det är först nu det verkligen börjar sjunka in att jag flyttar, på riktigt, om mindre än två veckor. Och för första gången känner jag mig nervös, och börjar undra vad fan jag egentligen håller på med. Flytta till ett land jag bara varit i en gång förut, till en familj jag inte känner? Vara borta ett helt år från alla fina människor jag har i mitt liv? Samtidigt är jag så oerhört taggad och längtar tills jag får åka. Konstig känsla.

Träffade hur som helst gulliga glada Melissa idag och fikade i flera timmar, det hjälpte litegrann. Åh, vad jag kommer sakna henne!