Fick nyss ett mail från Portland-familjen (match # 9). De bad om ursäkt för att det hade tagit så lång tid för dem att kontakta mig (efter att ha inlett mailet med "Dear Milan", haha), och skrev sen att jag skulle höra av mig till dem om jag var intresserad av att bo på västkusten och ta hand om tre barn. De måste ju ha menat att de ville intervjua mig, men det lät nästan som att de ville att jag skulle svara på om jag ville komma till dem.

Så svårt att veta hur jag ska göra här, då jag ju som jag skrev tidigare inte är så pigg på den här familjens schema (skulle jobba 06:30-20:30 plus i princip alla helger). Men samtidigt kanske det är värt att prata med dem, för de låter ju som en bra familj annars? Det är bara så jobbigt, för om en familj är jättetrevlig och erbjuder mig platsen som Au Pair hos dem får jag VÄLDIGT svårt att tacka nej, även om jag känner att det egentligen inte är rätt familj för mig. Därför känns det sådär att prata med ännu en familj om alla omständigheter inte känns bra, just för att jag tycker det är så jobbigt att säga nej till dem sist. Det känns som att jag sårar dem på något sätt, trots att man väl i det här läget måste sätta sig själv först. Någon som känner likadant?