Imorgon är det äntligen min tur att åka till ambassaden! Ska bli väldigt skönt att få det överstökat, men är också nervööös för att jag ska glömma något papper eller ha fyllt i något fel i DS-160 så att jag blir nekad visum. Vilken mardröm det skulle vara! Det här är i alla fall vad jag har i min visum-mapp just nu:

• Giltigt pass
• Utskriven bekräftelse på DS-160 med uppladdat foto
• Kuvert med frimärken för 72:-
• 120-personbevis med alla relationer
• Kontoutdrag (gjordes för ett par dagar sedan, men det kan väl inte spela någon roll?)
• Ett foto på 5x5 centimeter
• Kvitto från banken på att jag har betalat 980:- till ambassaden

Idag var det sista officiella dagen för mig på förskolan där jag har jobbat de senaste månaderna. Visste att det skulle bli jobbigt att säga hej då till alla barn, men inte att det skulle bli så jobbigt som det blev. Jag hade med mig glass som vi åt allihop, och så fick jag jättefina presenter och kort av de andra fröknarna. Barnen var så otroligt gulliga och berättade hur bra jag var på alla sätt och vis och hur mycket de skulle sakna mig, och jag blev halvt ihjälkramad hela dagen. Mina underbara ungar! Var på väg att börja grina flera gånger (och det hjälpte inte direkt att jag inte sovit mer än en timme och fyrtiofem minuter i natt), men ville ju inte sitta där framför barnen och gråta, haha. Fan, att man hinner fästa sig så vid människor på bara ett par månader! Ska skicka en massa mail och vykort till dem i alla fall, de är så nyfikna på USA och mina värdbarn.

Melissa, jag och världens godaste cheesecake/brownie-muffin (i iPhone-kvalitet...)

Jahaaa, då fick jag ett mail från SI som bekräftade att jag kommer flyga helt själv den 12/2. Inte så mycket jag kan göra åt det och jag får ju en extra dag i Stamford, men det känns ändå lite tråkigt. Gillar inte alls att flyga, så lite distraktion och sällskap hade varit skönt. Men men, vi kommer ju ses på orientation sen, och då har jag kanske redan hunnit få lite koll på allt eftersom jag är där en dag i förväg. Sex svenska tjejer kommer vi hur som helst vara där samtidigt, ser verkligen fram emot att träffa dem :)

Glad Malin samma dag som körkortet kom med posten.
Mitt långa hår hade jag kvar där också...

Ba apropå ingenting så var det fyra månader sedan jag tog körkort idag! Bara tjugo månader kvar på prövotiden nu då, haha. Men förhoppningsvis tillbringas ju tolv av dessa månader i USA, det känns bra. Inte så mycket de kan göra åt min svenska körkort där, hehe... Eller?

Idag skickade jag iväg ett litet paket till mina värdbarn med ett varsitt brev till dem, några foton och ett par påsar svenskt godis. Skrev också ett kortare brev till mina värdföräldrar som jag skickade med. Vi har inte haft möjlighet att prata så mycket via Skype (ska dock bli ändring på det nu när det börja närma sig hoppas jag!), så jag tänkte att det kunde vara lite kul att skicka iväg något sånt här. Nu får vi bara hoppas att paketet hinner komma fram innan jag gör det, och att det inte fastnar i tullen.

Annars har jag sprungit runt minst halva Stockholm idag och köpt grejer inför resan. Hittade även några av presenterna jag hade planerat att köpa till min värdfamilj, så det var väldigt skönt. Berättar vad jag har köpt för presenter sen när jag är klar med allt - har själv fått jättebra tips av andra Au Pair-bloggar, så tänkte också dela med mig :)

Idag har jag varit effektiv! Jobbade fram till ett och har sedan dess hunnit gå till banken och ordna en del saker, framkalla bilder (tänkte ta med mig lite till USA och visa min värdfamilj, tycker det är roligare med fysiska bilder än att ha allt digitalt) och köpa resväskor och en del andra smågrejer till resan.

Vet inte än om jag får ha en eller två stora resväskor med mig, så jag valde att köpa en stor på nittio liter, och en mindre kabinväska som ändå rymmer en del. Klarröda fick det bli. Tänkte först köpa svarta, men de hittar man ju aldrig på bagagebanden sen. Båda har inbyggt TSA-lås vilket är super, då slipper jag tänka på att köpa det också. Dock fattar jag fortfarande inte hur jag ska lyckas packa ner halva mitt liv i de här väskorna... Kunde inte köpa större heller, för då stämde inte måtten med de tillåtna för min NY-CA-flight. Men men, det blir ett senare problem.

Såg nyss att bästa Coldplay kommer komma till San Jose i april! Inte alls långt ifrån Los Altos, där jag kommer bo, alltså! Ville så himla, himla gärna gå och se dem här i Stockholm i augusti, men jag visste ju när biljetterna släpptes att jag förmodligen skulle vara i USA då. Nu hoppas hoppas hoppas jag bara att det finns biljetter kvar till konserten i San Jose, och att jag hittar någon som vill gå med mig! 27 och 28 april är det. Någon? Haha.

Fick nyss ett mail från Londonkontoret som jag inte blev allt för glad över. Det stod nämligen att mina värdföräldrar hade betalat för att jag skulle gå AAA Driving Course i samband med orientation, vilket innebär att jag kommer flyga till USA en dag tidigare än planerat, den 12:e februari... Visst är det säkert jättebra att få koll på lite amerikanska trafikregler, lära sig mer om hur man kör med barn i bilen och sådant och jag vill inte låta otacksam, men jag var så glad att jag skulle flyga från Arlanda med Emma och minst en tjej till den 13:e, och nu lär jag få flyga helt själv. Om nu inte någon av de andra tjejerna också har fått mail om att de ska gå kursen, vilket jag håller tummarna för!

Nu ska jag trotsa snön och köra hem till Sofie för film, sura nappar och Ben & Jerrys. Titanic hade vi tänkt att se för hundrasjuttiofemte gången. Antar att jag kommer gråta ihjäl mig i slutet (enda filmen jag gråter till kan jag upplysa er om), men den är så fin. Och för att inte tala om di Capriooo. Dör lite för honom i den här filmen.

Det är så sjukt mycket saker jag vill göra och se när jag är i USA, och jag får väl vara glad om jag ens hinner (och har råd) med hälften av allt jag har tänkt mig. Men det här är i alla fall de saker jag hoppas att jag kan hinna med under min Au Pair-tid:

Idag ställde jag mig faktiskt och gjorde amerikanska pannkakor till frukost (lunch? brunch?). De som känner mig vet att jag är ungefär sämst i världen på att laga mat, men de här blev faktiskt riktigt goda. Egentligen ska man väl ha lönnsirap till men det kändes lite fel till frukost, så det fick bli banan och hallon istället. 

Fina Mikaela i somras. Grattis!

Helt slut efter jobbveckan och har dessutom feber märkte jag nu. La mig ner och sov två timmar i sträck så fort jag kom hem, och det brukar jag aldrig kunna göra. Men nu är det bara att bita ihop och knapra lite Alvedon, för jag ska iväg till Mikaelas 20-årsfirande om några minuter. Kan bara inte missa det, speciellt inte när jag har en present jag ser fram emot att ge (haha) och jag förmodligen är i USA på hennes födelsedag nästa år. Hur som helst, grattis Mikaela! ♥

Min värdmamma mailade nyss mina flygtider från New York till California! Kommer flyga från JFK och landa på SJC, alltså i San Jose då den flygplatsen tydligen var närmare min värdfamiljs hus än San Francisco International Airport. Tre och en halv timme kommer resan ta, vilket ju inte är så farligt. Är framme cirka 7 PM lokal tid, så förhoppningsvis hinner jag träffa barnen då också! Bara resan från Stockholm till NY/NJ kvar nu då. Håller tummarna för att slippa mellanlandning!

Ja så smart var jag då, haha. Såklart står landningstiden i lokal tid, jag kommer landa 10 PM och flygningen kommer ta fem och en halv timme.

Valde att på ett så bra sätt jag kunde förklara att jag oftare kollar mailen än Facebook (vilket visserligen är sant), och att jag därför känner att det skulle vara bättre för mig att fortsätta höras av via vanliga mailen. Facebook känns som vissa av er sa väldigt privat, och det kan ju vara rätt skönt att få ha det "ifred". Inte för att jag någonsin skulle skriva något negativt om min värdfamilj där eller så, men ändå. Får se om det kanske känns helt annorlunda när jag väl är framme och har träffat allihop, men det är ju bara att lägga till varandra då i så fall.

Annars händer det inte mycket intressant. Jobbar, försöker träffa så mycket släkt och vänner som möjligt innan jag åker, är paranoid över att jag ska tappa bort något livsviktigt ambassadpapper och försöker börja tänka på allt som ska köpas (resväskor och tusen småsaker) och fixas (skicka iväg beställning för internationellt körkort, växla pengar, få iväg brev till värdfamiljen, skaffa visum) och planeras (avskedsmiddagar!) innan jag åker. Jag vet att jag har sagt det cirka tusen gånger, men det är inte långt kvar nu! Börjar bli lite nervös till och med.

Fick nyss ett gulligt mail från min värdmamma där hon undrade hur jag hade det, svarade på lite frågor jag hade, och även skickade lite frågor själv om passnummer och sådant. Hon håller på att boka min resa från New York till San Francisco, och ska även lägga till mig i deras bilförsäkring. Börjar kännas lite mer att det verkligen är på riktigt nu, inte långt kvar!

Åh vilken rolig kväll jag hade igår! Var ju tvungen att fira att jag äntligen fixat klart ALLA papper till visumet och internationella körkortet (ner till minsta lilla frimärke!) Och så måste jag såklart passa på att gå ut så mycket som möjligt nu när jag fortfarande får göra det lagligt, hehe. Var i alla fall på Café Opera med en hel massa fina människor, och hade så kul. Idag var det inte lika kul dock, har nu legat och kollat på ett program om skotska reparatörer halva dagen bara för att jag var för trött för att hämta fjärrkontrollen. Sååå kan det gå.

Nu ska jag iväg för att fira Melissas 20-årsdag! Först middag på Vapiano och efter det ut. Ha en bra lördagskväll ♡

Ännu en sak på listan jag har kunnat checka av!


Bokade nyss en tid för intervju på ambassaden, är så lättad att jag lyckades hitta en tid som passade! 1 februari 9:30 AM blev det, vilket ju åtminstone är 12 dagar före mitt flygdatum. Kanske lite tight, men det var det första lediga som fanns och jag tror att det kommer funka. Vanligtvis tar det ju inte mer än en vecka att få hem visumet. Passade även på att skriva ut ett kontoutdrag, göra en fotokopia på mitt körkort och skriva ut bekräftelser på DS-160 och intervjutiden. Så nu är det inte sååå mycket kvar att fixa.

Måste dock ta om mitt visumfoto, då jag läste på tidsbekräftelsen att öronen skulle synas. Otroligt viktigt. Tydligen.

...

hej! funderar på att åka till Usa jag med, men efter sommaren. Vilka åker du med, och vad kostar allt(försäkringar och andra avgifter)? Vad är Pre-Departure Online training? :) Tackar för svar!

---

Hej! Vad roligt att du funderar på att åka :) Jag åker med Skandinaviska Institutet/AIFS (du kan läsa mer om varför jag valde just dem HÄR). Är inte helt säker på exakt vad allt kommer kosta, men här är en lista på det jag vet att jag kommer vara tvungen att betala:

Försäkring + flyg: cirka 5000:- (540€)
Utdrag ur straffregistret: 172:-
Visum + avgifter: 1047:-
Internationellt körkort: 230:-
Hälsoundersökning: 663:-

Sammanlagt: 7112:-

Jag betalade inget för foton till visumet och internationella körkortet, då jag ordnade det själv (tog kort med systemkamera, redigerade och skrev ut på fotopapper, funkade utmärkt.) Gör man inte det kan jag tänka mig att det går på cirka 200:- hos en fotograf/butik. Sedan måste du även åka till amerikanska ambassaden här i Stockholm för att gå på intervju för visumet, vilket ju kan kosta en del i transport och boende om du inte redan bor här.

Sedan tillkommer ju "frivilliga" kostnader som presenter till värdfamiljen, adapter, resväskor etc. Men det är ju inga måsten. Så visst kostar det en del, men SI är ändå en av de billigare organisationerna då man endast betalar 5400:- för flyg och fullständig försäkring. Och om man tänker på allt man får tycker jag absolut inte att det är en stor summa. Pre-Departure Online Training är något man gör när man blivit matchad med sin värdfamilj, där man lär sig mer om barn i olika åldrar, svarar på frågor om sin familjen och området man kommer bo i etc. Tar inte speciellt lång tid att göra om man har bra koll på sin värdfamilj :) Hoppas du blev nöjd med svaret!

DHL kom precis förbi och lämnade mitt Placement Pack! Äntligen - har inte kunnat boka någon tid på ambassaden än eftersom jag inte har haft DS-2019 eller SEVIS-reciept (och därför inte kunnat avsluta DS-160.) Känner mig nervös och lite halvstressad då jag vet att det kan vara långa väntetider för visumintervju, och jag vill helst inte behöva ändra mitt flygdatum på grund av att jag inte kunde få en intervjutid... Håll tummarna för att det finns en tid för mig nu i januari!

Idag har jag gjort hälsoundersökningen, så ska bara tillbaks till kliniken (fick gå till en privatklinik, vårdcentralen ville inte göra hälsoundersökningar?) på fredag för mina PPD-reaktionssvar innan jag kan skicka in även den blanketten. Skönt! Var dock inte lika skönt med provtagningen, sköterskan gjorde en massa fel första gången hon skulle ta sprutan, så hon fick efter mycket om och men göra om alltihop i den andra armen. Så nu har jag ett hål i vardera arm, mmm. 663:- kostade det allt som allt, vilket kanske känns en aning ovärt för lite kryss på ett papper, lite host host och en spruta. Men nu vet jag i alla fall att jag har excellent health!

Hej! När du först skrev om familjen så skrev du att det inte kändes riktigt rätt, något om att de ville ha fritid, Jag undrar om du har någon kommentar på det nu? Kram :)

---

Hej! Ja, helt riktigt så skrev min värdfamilj i sin essay att de ibland ville ha "familjetid", och att de även ville att deras Au Pair skulle känna att hon fick ha sin egna tid med vänner och äventyr. Då jag verkligen vill känna mig som en i familjen hos min värdfamilj var det något som förstörde min känsla lite för den här familjen. Men jag bestämde mig ändå för att Skypa med dem, och det är jag jätteglad att jag gjorde. Frågade om just det de hade skrivit om fritiden och berättade hur jag kände, och de förklarade på ett väldigt fint sätt hur de menade, och att de absolut skulle inkludera sin Au Pair i allt de gjorde så att hon kände sig hemma. Om vår Au Pair mår bra mår även vi och våra barn bra sa de, och jag tyckte det kändes så bra. Pratade även med deras nuvarande tyska Au Pair, och hon sa att hon verkligen kände sig som en i familjen och alltid blev tillfrågad om hon ville följa med på deras aktiviteter, middagar osv. Så efter att ha Skypat några fler gånger med familjen kände jag att allt kändes bra, och jag valde då att tacka ja när de frågade om jag ville bli deras nästa Au Pair.

Men som sagt var jag osäker från början, och familjen växte för mig under tiden jag pratade med dem. Kanske inte är det vanligaste när man väljer värdfamilj, men det kändes ändå som rätt beslut för mig. Sen kan man ju såklart aldrig veta hur det blir när man väl är på plats, men jag tror och hoppas att det kommer bli hur bra som helst! Kram :)

Tänkte berätta lite mer om min värdfamilj och området jag kommer bo i!

Min värdfamilj består av värdmamma S, värdpappa C och värdbarnen I och T. De är 6 och 8 år gamla, men fyller 7 och 9 i år. Vet inte om familjen tycker att det är okej att jag skriver ut hela namnen, så väntar med det tills jag har pratat med dem. Pojkarna är väldigt aktiva och gillar att vara utomhus, springa, cykla, simma och allt som har med bollar att göra. De gillar även TV-spel och Star Wars (jag som aldrig ens sett Star Wars-filmerna lär väl få göra det nu!) Familjen i sig gillar typiska familjesaker, som att umgås med släkt och vänner, gå på olika sportevent, åka till havet, besöka parken och gå på bio.

San Francisco är den närmaste storstaden.

Los Altos heter området jag ska bo i.

Nu är jag som sagt officiellt matchad med min värdfamilj, och kommer inte att få några fler matchningar. Jag tänkte därför sammanfatta hela min matchningsprocess (i vad som förmodligen kommer bli världens längsta inlägg), mest för att jag själv ska komma ihåg allt. Jag fick tolv matchningar allt som allt, och min matchningsprocess varade i ungefär två och en halv månad. Det var väldigt ojämnt med matchningar, ibland fick jag tre stycken på en vecka, och ibland hände inget alls på någon vecka eller två. Som mest tror jag att jag hade fem matchningar samtidigt, vilket var långt mer än vad jag förväntat mig att få.

Match # 1
Spotsylvania, VA. Supergullig familj som jag pratade med en gång i telefon. Det var mitt första samtal från USA, och jag kommer ihåg hur SJUKT nervös jag var, fick knappt fram ett ord. Pratade även med deras Au Pair, som var väldigt gullig även hon. Det kändes dock inte riktigt som den rätta familjen för mig, och ett par dagar senare fick jag ett mail om att de hade matchat med någon annan (och det var Josefine, hur sjukt är inte det?!)

Match # 2
Burke, VA. Familj med tre barn utanför Washington DC. Kände bara NEJ så fort jag hade läst igenom deras brev, så mailade direkt och sa att jag inte var den rätta Au Pairen för dem. Nu i efterhand kan jag väl känna att det hade varit en bra erfarenhet inför senare matchningar att ändå ha pratat med den här familjen, men samtidigt hade det ju inte varit så snällt att ta upp deras tid när jag ändå tänkte säga nej.

Match # 3
Stamford, CT. Underbar familj med en svensk mamma, amerikansk pappa och två små pojkar. Bodde 40 min utanför NYC, som var min absoluta drömstad att hamna i närheten av. Skypade en gång med dem, och bestämde sedan ännu en Skype veckan därefter. Dagen vi skulle Skypa igen loggade de aldrig in, och svarade inte heller på mailet jag skrev och frågade om vi fortfarande skulle höras av. Ungefär en vecka efter mailade jag igen och frågade om de fortfarande var intresserade, och fick då som svar att de hade matchat med någon annan. Himla konstigt att man ska behöva höra av sig för att få veta det, och inte ens få en ursäkt för att de bara struntat i vår Skype. Hoppades verkligen på den här familjen, så det var lite jobbigt.

Match # 4
Far Hills, NJ. En familj med fyra barn och en massa djur som bodde en bit utanför NYC. Vet inte riktigt vad som hände med den här matchen. Vi mailade lite, men sen rann det väl ut i sanden eftersom de aldrig svarade på mitt sista mail. Efter ett tag försvann de från min sida, och sen var det inte mer med det. Verkade trevliga, men var nog ändå inte något för mig.

Match # 5
Greenwich, CT. Familj med fyra barn som även de bodde en bit utanför NYC. Skypade med familjen en gång, men fick dagen efter ett mail om att de hade matchat med någon annan. Mamman var jättetrevlig, men pappan var lite svår att få kontakt med, och då han var hemmapappa och jag skulle vara väldigt mycket med honom kändes det inte som rätt familj för mig.

Match # 6
Middletown, DE. En lite udda match. Mamman hade helt plötsligt bestämt sig för att hon ville ha en Au Pair, och hade inga bilder och inget brev i sin ansökan. Pratade i telefon med henne, och hon frågade i slutet av samtalet om jag ville bli deras Au Pair. Jag frågade om vi inte kunde prata igen så jag kunde få träffa pappan och barnen innan jag bestämde mig, men hon ville hellre att jag skulle maila mitt beslut till henne när jag hade bestämt mig (?). Kändes lite konstigt, och då min magkänsla sa nej valde jag att tacka nej till familjen.

Match # 7
Los Altos, CA. MIN FAMILJ! Värdmamma S, värdpappa C och värdbarnen I & T på sex och åtta år (fyller sju och nio i år). Efter att ha skypat två gånger med mamman och I, en gång med pappan och en gång med deras nuvarande Au Pair, frågade de mig om jag ville bli deras nästa Au Pair. Då allt kändes bra och min magkänsla sa JAAA valde jag att matcha med dem, och efter det var min matchningsprocess över! Tänkte skriva mer lite senare om min värdfamilj, och hur jag tror att min vardag kommer se ut där.

Match # 8
Bainbridge Island, WA. UNDERBAR familj med en flicka på 9 år och en pojke på 6 år, som jag efter två Skypesamtal och mycket om och men tackade nej till då det helt enkelt inte kändes hundra procent rätt. Var otroligt jobbigt att tacka nej (helt klart det jobbigaste beslutet jag tog under hela matchningsprocessen), men jag tror ändå att jag valde rätt.

Match # 9
Portland, OR. Familj med fyra barn som precis flyttat till västkusten från Maryland. Verkade vara en bra familj, men fick inte någon speciell känsla för dem. De hann hitta en annan Au Pair innan vi hann Skypa, men det var väl delvis mitt eget fel då jag var ganska seg på att svara på deras mail då jag pratade med flera familjer och jobbade en massa samtidigt. Men tror verkligen att den Au Pairen de valde kommer få ett jättebra år hos dem!

Match # 10
Silver Spring, MD. Ensamstående mamma med fyra barn, som inte hade någon essay och inte heller hörde av sig via mail. Efter ett tag försvann de från min sida, så antar att de hittade någon annan. Inte så mycket jag kunde göra där.

Match # 11
Gypsum, CO. Jättegullig familj med tre pojkar, som dock bodde i en liten, liten by i bergen. De verkade vara riktiga utomhusmänniskor som älskade att sporta, hika och sånt där, vilket inte riktigt är vad jag gillar att göra. Då jag inte heller skulle ha tillgång till bil på fritiden (och alltså i princip sitta fast i huset på min fritid) kände jag att det inte var rätt för mig, så jag mailade och tackade nej.

Match # 12
Allen, TX. Familj med sex barn som alla var "homeschooled" - kändes inte som rätt familj för mig trots att de verkade vara väldigt gulliga. Tror inte att jag hade klarat av att ta hand om sex barn samtidigt, så skrev till familjen att jag inte var den rätta Au Pairen för dem. Fick inget svar på det mailet, utan de försvann bara från min sida.

Måste avsluta med att säga att jag är så fruktansvärt GLAD över att matchningsprocessen är över. Det har självklart varit väldigt roligt att få prata med så många familjer från så många olika delar i USA, men samtidigt är ovissheten och känslan av att man aldrig riktigt vet om man har tagit rätt beslut så otroligt jobbig. I alla fall för mig. Och så har jag längtat så mycket efter att åka såklart, så det ska bli så kul att äntligen, äntligen få göra det.

Då var allt bestämt och officiellt! Nu har hela min sida ändrats, och jag har en helt ny "To Do"-list att beta av. Bokade nyss en hälsoundersökning och har satt igång med min Pre-Departure Online Training, så har snart det avklarat i alla fall. Ahh kan knappt fatta att jag ska göra det här!

13/2 flyger jag alltså till Newark, för att den 16/2 fortsätta till Los Altos, CA och min värdfamilj. Om det är någon annan som åker samma dag, hör av er!

Varit borta länge nu, men det beror på att jag inte vet så mycket mer i nuläget. APIA håller fortfarande på att kolla vilket avgångsdatum som är möjligt för mig att åka på. Min värdmamma mailade nyss och sa att det förmodligen kommer bli den 13/2, vilket är lite synd då deras nuvarande Au Pair åker hem till Tyskland två dagar innan jag hinner komma till San Francisco. Skulle gärna träffat henne och varit med henne ett par dagar. Men lite skönt känns det ändå; tror det skulle varit väldigt stressigt att ordna allt på mindre än fyra veckor. Nu kommer jag ha minst sex veckor på mig att fixa med visum, hälsoundersökning, packning, avskedsmiddag osv. osv. Tror ändå att den tiden kommer försvinna rätt snabbt, speciellt eftersom jag jobbar hela januari också.