Nu ska jag trotsa snön och köra hem till Sofie för film, sura nappar och Ben & Jerrys. Titanic hade vi tänkt att se för hundrasjuttiofemte gången. Antar att jag kommer gråta ihjäl mig i slutet (enda filmen jag gråter till kan jag upplysa er om), men den är så fin. Och för att inte tala om di Capriooo. Dör lite för honom i den här filmen.