hemma.

Nu är jag som ni säkert förstår hemma i Sverige igen. Blev dock en lång lång resa hem, på nästan 48 timmar eftersom allt självklart strulade ihop sig en massa. Kom iväg från San Francisco i tid, men fick veta när jag checkade in på SFO att mitt plan från Amsterdam till Stockholm skulle bli tre timmar försenat. Efter fem timmars väntan på Schiphol fick jag reda på att den nya flighten blev inställd även den på grund av "snöstorm" (några flingor som yrde runt), och att jag inte skulle få komma iväg förrän på eftermiddagen dagen efter. Så fick åka iväg till ett hotell i Aalsmeer, sova där och sen åka iväg på morgonen igen. Sjukt irriterande att det ska ta så lång tid när man är så nära Sverige liksom. Men kom till slut hem, och där stod mamma, pappa och lillebror och väntade på Arlanda med champagne och ballonger.

Känns så konstigt att vara hemma igen, allt är verkligen exakt exakt likadant som när jag åkte. Sedan är det lite deppigt att vädret är så himla dåligt jämfört med California såklart. Längtar verkligen efter våren. Känns också väldigt konstigt att höra människor prata svenska runtom sig, att kunna prata svenska med folk i affärer osv. Har även en känsla av att allt är så himla litet! Att gå in i mitt rum kändes som att gå in i ett dockskåp typ. Allt är så litet och lågt jämfört med USA på något sätt.

MEN allt är inte negativt med att komma hem såklart, det känns bara väldigt tomt och konstigt för tillfället. Saknar Cali en massa, men ångrar samtidigt inte att jag inte förlängde. Det är så kul att vara hemma igen, träffa familj och vänner, kunna gå ut hur jag vill, kunna bo i mitt eget hus och inte behöva ta hänsyn till en värdfamilj. Känns som att man kan vara sig själv på ett annat sätt.

Ska försöka fortsätta skriva här i några veckor till (om än sporadiskt), för jag vet själv att jag saknat en au pair-blogg som berättar om hur det är EFTER man har kommit hem. Finns ju även på instagram, där heter jag malinedin. Just nu ska jag sova dock, har faktiskt lyckats slippa jetlag över huvud taget. Vet inte riktigt hur det blev så, men skönt är det i alla fall!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0