Hej!
Är som bäst i matchningsprocessen. Har som bäst haft kontakt med en helt underbar familj på Long Island. Mamman och pappan var helt otroligt härliga. De kommer få en bebis i april och hade en kille på 12 år. Killens ålder gjorde mig lite osäker i och med att han skulle bli tonåring under mitt år hos dem. Valde att tacka nej till famlijen vilket verkligen krossade mig. Då mamman svarade på mitt mejl med så fina ord började jag gråta. Känns jätte jobbigt att vara i denhär situationen. I ena minuten känns det som att det finns bättre famlijer där ute men sen anda minuten känns det som om jag gjort ett stort misstag. Mamman sade att jag skulle ta kontakt genast ifall jag ändrar mig. Vilket gör beslutet destu svårare. Hoppas du kan hjälpa mig med några synpunkter på saken. Skulle verkligen uppskatta ett svar...

Att vara i matchningsprocessen är verkligen supersvårt, och jag kommer själv ihåg att jag hatade känslan av att aldrig riktigt veta om jag tagit rätt beslut eller inte. Kände du att det här inte var rätt familj för dig så lovar jag att det kommer komma fler familjer du fastnar för, även om det kanske inte känns så just nu. Det är viktigt att följa sin magkänsla, och sa din nej tog du förmodligen rätt beslut. Du får ju tänka på att den mesta tiden av ditt år i USA kommer tillbringas tillsammans med dina värdbarn, och därför är det viktigt att du åker till en familj med barn i åldrar du känner dig bekväm med. Jag tackade också nej till en familj med supergulliga värdföräldrar (Seattlefamiljen) bara för att jag kände att det var för mycket runt omkring som inte "stämde" (att jag skulle bo isolerat, ha väldigt oregelbundna arbetstider, inte alltid ha tillgång till bil), och jag har aldrig sedan jag kom hit ångrat att jag gjorde det. Tror att man får försöka se förbi hur härliga föräldrarna verkar ibland, och tänka på alla omständigheter, och om de kommer bidra till att man får ett bra år eller inte.

Dock ska jag tillägga att även jag var osäker på om jag verkligen ville ta hand om äldre barn innan jag kom hit, men nu när jag väl är här måste jag nog ändå säga att jag faktiskt är närmare mitt stora värdbarn (som fyller 10 om några veckor) än mitt lilla. Det kan självklart vara svårt med äldre barn, speciellt när de blir tonåringar, men man kan även prata med dem och ha kul med dem på ett annat sätt än med små barn, vilket jag verkligen uppskattat. Har en kompis som hade ett värdbarn som var 14 år, och de hade en jättebra relation och var nästan som syskon. Hur som helst tror jag att du helt enkelt får tänka igenom om fördelarna med familjen väger upp nackdelarna med att ha ett så pass gammalt värdbarn.

Vet inte om det här blev ett så jättebra svar, men det är svårt att ge råd om att välja familjer. Det är ju trots allt bara du som kan känna om det är en bra match för just dig :) Kommentera eller maila gärna igen om det var något jag missade, och lycka till!