amerikansk jul.

Så var julen (äntligen måste jag nästan säga) över här. Har tyvärr inga bilder alls från julen, så det här blir nog inte ett överdrivet intressant inlägg, men jaja. Själva julafton var inget speciell alls då min värdfamilj är helamerikansk och bara firar på juldagen. Så jag skypade som jag skrev tidigare lite med familjen hemma tidigt på morgonen när de åt julbord, och sedan gjorde jag inte något mer på hela dagen än att jobba och äta middag med värdfamiljen. Cheese tortellini var det, nog det minst juliga jag ätit på julafton i hela mitt liv. Julafton var nog en av mina jobbigaste dagar här, har inte haft så mycket hemlängtan i övrigt men just då ville jag verkligen bara vara hemma.

Juldagen var lite mer händelserik. Vaknade 05:55 av att mina värdbarn sprang in i mitt rum och skrek "WAKE UP MALIN, IIIIIT'S CHRIIIISTMAAAAAAAAS". Jag är VERKLIGEN ingen morgonmänniska, så jag har lite suddiga minnen av vad som hände därefter, men satt i någon timme och öppnade paket och julstrumpor med värdfamiljen i alla fall. Fick en massa fint av dem, så himla snällt och generöst :) Mina värdföräldrar blev väldigt glada över min present också som bestod av en stor ram med bilder på barnen. Någon timme senare gav jag upp, och gick och la mig och sov ett par timmar till. Eller ja, så gott det gick med tanke på att mitt ena värdbarn fick en trumpet av tomten. Så nu har båda mina värdbarn en varsin trumpet, som de älskar att spela "duetter" med. Gärna utanför mitt rum vid sjutiden på morgonen. Mycket bra presenter. Det insåg mina värdföräldrar också efter ett par dagar dock, så idag kom en ljuddämpare till trumpeterna på posten. Haha. 

Hur som helst, på eftermiddagen kom släkt och vänner över, och så åt vi en massa snacks och julmiddag som var i princip likadan som Thanksgiving-middagen. En svinstor kalkon, potatismos, cranberry jelly, green beans och bröd.  Vid sjutiden gick alla hem, och sen var allt över. Var väl mysigt, men måste säga att jag gillar vår svenska jul mycket bättre. Känns mycket mer speciellt hemma på något sätt. Saknar ändå Sverige vid sådana tillfällen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0