Idag har jag haft en riktig längta hem-dag. Började med att jag drömde att jag höll på att packa ihop mitt rum här borta för att åka hem, och det var inte en jätteskön känsla att vakna upp och inse att jag har över fem månader kvar här. Det är inte så att jag alltid går runt och känner att jag vill åka hem (och den dagen jag väl åker tror jag att jag kommer tycka det är skitjobbigt), det är bara att jag just nu känner att allt är väldigt upp och ner. Även om jag på ett sätt älskar mitt liv här i Cali så börjar jag känna mig mer och mer redo att åka hem till Sverige igen. Bara vara hemma under våren och sommaren, och sedan kanske resa någonstans i en längre period i höst. Kanske till och med hitta en lägenhet (om någon beslutar sig för att köpa en till mig vill säga, hyresrätter finns det väl cirka tio stycken av i Stockholm) och börja plugga. Träffa släkten och ha två minuters promenad hem till Elin igen, bo hemma och inte på min arbetsplats. Hänga i Stockholm. Kunna prata med familjen utan nio timmars tidsskillnad och knastrigt skype-ljud. Saknar till och med vädret hemma lite, det BLIR faktiskt enformigt med 25°C och sol varje dag fem-sex-sju månader i sträck (men okej, det här sista vet jag att jag kommer ångra efter en veckas svenskt februarislask.)

Åkte i alla fall med Marie till IKEA idag för att äta svenska köttbullar och dricka flädersaft till lunch. Tänkte att en liten dos fejk-Sverige kanske skulle göra saken bättre, men det fick mig faktiskt bara att längta hem ännu mer.

Nej som sagt. Det finns mycket mycket som är bra här borta, och jag ångrar fortfarande inte en sekund att jag åkte som Au Pair, men vissa dagar är verkligen inte lätta.