Just nu går jag mest och väntar. Väääntar och väntar. Väntar på att få prata med Virginia-familjen (de mailade och sa att de skulle ringa ikväll, kul men galet nervöst), och väntar på att få en till match. Trots att jag än så länge verkligen gillar den första familjen, så känns inte allt helt helt hundra. Och så skulle det kännas kul att få match till såklart, för att ha något att jämföra med liksom. Tar emot lite att säga ja till den allra första familjen - men samtidigt kanske det inte kommer någon bättre? Det är så svårt!

Så nu går jag och kollar mailen var och varannan sekund, och det gör mig galen. Måste hitta på något annat.