Virginia-familjen ringde vid halv nio-tiden, så jag har pratat både med mamman, pappan och den nuvarande Au Pairen (som har varit där i fem år!) De var verkligen sjukt trevliga allihopa, och jag kan verkligen tänka mig att jag skulle kunna trivas med dem. Men fortfarande är det det där med hundarna, plus att man skulle ha en del uppgifter som egentligen ligger utanför Au Pair-jobbet, men som jag personligen ändå känner är okej att göra om familjen är superbra i övrigt. Lite får man ju ge och ta. 


Ska sova på saken nu, och se hur jag känner imorgon. De pratade med flera andra Au Pairer också, så man vet ju aldrig om de kanske känner att någon av dem passar deras familj bättre. Men nu ska jag sluta älta, och gå och lägga mig. Puss på er ♥