you wait little girl, on an empty stage, for fate to turn the light on.
maui, HI, september 2012. ett av mina allra bästa minnen från året.
Har nu varit hemma ungefär fem veckor, och hela mitt år i USA känns just nu som en luddig dröm. Väldigt konstig känsla. Är dock så otroligt glad att jag åkte och var au pair, och vet att jag kommer ha kvar mina minnen därifrån för resten av livet. Känner dock att jag inte har så mycket mer att tillföra den här bloggen längre, eftersom det just var en au pair-blogg. Skrev ju tidigare att jag skulle försöka uppdatera i några månader till eftersom jag saknat det hos andra föredetta au pair-bloggar; men som ni kanske märkt har det inte riktigt blivit som jag planerat. Livet jag lever nu känns så avlägset från mitt liv i USA, även om jag faktiskt umgås med flera personer som jag träffade där borta. Linnea och jag bor knappt en halvtimme från varandra här i Stockholm, så vi har träffats en massa och har även planer på en långresa i Sydostasien i höst tillsammans. Har varit och hälsat på Marie i Oslo över en helg, och snart kommer förhoppningsvis Johanna hit från Tyskland och hälsar på, och Matilda och Frida från Göteborg. Så himla roligt att jag lärt känna så många fina människor som jag förmodligen aldrig skulle ha träffat om jag inte åkt till USA.
Hur som helst, har bestämt att jag lägger denna blogg på is på obestämd framtid. Kommer säkert kika in då och då dock, så om ni har några frågor gällande au pair-livet kan ni ju alltid lämna dem i en kommentar till det här inlägget. Annars får jag bara säga tack till alla ni som följt min blogg varje dag, och hoppas att ni tyckt det varit lika roligt att läsa den som jag tyckt det varit att skriva. Är så glad att jag bestämde mig för att skriva blogg, för det är verkligen kul att kunna gå in och kolla vad man gjorde månad för månad. Många av de där vardagsgrejerna som ändå var något av det härligaste med livet i Cali har ju en tendens att glömmas bort annars.
Tills vi hörs igen, take care ♥
Har nu varit hemma ungefär fem veckor, och hela mitt år i USA känns just nu som en luddig dröm. Väldigt konstig känsla. Är dock så otroligt glad att jag åkte och var au pair, och vet att jag kommer ha kvar mina minnen därifrån för resten av livet. Känner dock att jag inte har så mycket mer att tillföra den här bloggen längre, eftersom det just var en au pair-blogg. Skrev ju tidigare att jag skulle försöka uppdatera i några månader till eftersom jag saknat det hos andra föredetta au pair-bloggar; men som ni kanske märkt har det inte riktigt blivit som jag planerat. Livet jag lever nu känns så avlägset från mitt liv i USA, även om jag faktiskt umgås med flera personer som jag träffade där borta. Linnea och jag bor knappt en halvtimme från varandra här i Stockholm, så vi har träffats en massa och har även planer på en långresa i Sydostasien i höst tillsammans. Har varit och hälsat på Marie i Oslo över en helg, och snart kommer förhoppningsvis Johanna hit från Tyskland och hälsar på, och Matilda och Frida från Göteborg. Så himla roligt att jag lärt känna så många fina människor som jag förmodligen aldrig skulle ha träffat om jag inte åkt till USA.
Hur som helst, har bestämt att jag lägger denna blogg på is på obestämd framtid. Kommer säkert kika in då och då dock, så om ni har några frågor gällande au pair-livet kan ni ju alltid lämna dem i en kommentar till det här inlägget. Annars får jag bara säga tack till alla ni som följt min blogg varje dag, och hoppas att ni tyckt det varit lika roligt att läsa den som jag tyckt det varit att skriva. Är så glad att jag bestämde mig för att skriva blogg, för det är verkligen kul att kunna gå in och kolla vad man gjorde månad för månad. Många av de där vardagsgrejerna som ändå var något av det härligaste med livet i Cali har ju en tendens att glömmas bort annars.
Tills vi hörs igen, take care ♥
