• Att den mesta maten har en ingredienslista som en bok. En lång, kemikaliefylld bok. Ofta innehållande ämnen som är förbjudna i Sverige.
• Att kollektivtrafiken inte fungerar över huvud taget.
• Att man inte kan ta en vanlig promenad utan att folk stirrar på en som att man var en yxmördare som rymt från rättspsyk ("but... WHERE are you walking?")
• Att det inte finns gatlyktor någonstans.
• Amerikansk patriotism (speciellt när det handlar om krig, äckligt.)
• Att alla uteställen stänger 2.
• Att alla ska börja prata med en var man än är. Ibland saknar jag Sverige där alla sitter tysta och blänger på varandra istället. Lugn och ro liksom.
• Att det inte finns något lösgodis, och dessutom endast finns världens minsta sortiment av annat godis. Man kunde ju önska mer av världens fetaste land. 
• Superkonservativa värderingar.
• Att taxen läggs till i kassan, så allt blir alltid mycket dyrare än man tänkt sig från början.
• Att barn i allmänhet är otroligt mycket mer ouppfostrade och uppkäftiga än i Sverige.
• Att allt kranvatten är fullt av klor och smakar badhus.
• Hemmafruar.
• Att vägarna är så otroligt dåliga med massa hål och knölar överallt.
• Att allt är byggt för pygméer. Exempelvis min dusch som jag måste huka mig för att kunna använda, och min säng där fötterna i princip sticker utanför (vilket även har varit fallet med de flesta hotellsängar jag sovit i här. SÅ lång är jag ändå inte.)
• Att folk inte äter med kniv och gaffel. Allt som kan ätas med händerna äts med händerna. Kniv används överhuvud taget inte, undantaget till kött och smör.
• Att man som vanlig amerikan måste jobba så sjukt mycket, och dessutom bara har cirka en veckas semester per år. Vi Au Pairer har det bra som har två veckor (och det är ändå sjukt lite tycker jag.)
• Svindyr sjukvård och svindyr utbildning.
• Att servitörer på restauranger alltid tar bort tallriken så fort man lägger ner besticken för en sekund, och dessutom kommer med notan innan man ens hunnit äta hälften av sin mat.
• Imperial Measuring System. Och Fahrenheit för den delen också. Helt ologiskt och totalt onödigt.
• Att all mat är "fat free" och "light" och att amerikanarna faktiskt seriöst fortfarande tror att det är det nyttigaste att äta.
• Door knobs. Omöjliga att öppna när man bär på saker, och fastnar dessutom alltid. Kan man inte bara ha ett vanligt dörrhandtag?
• Att man reglerar vattentemperaturen och vattentrycket i duschen med samma spak. Det som finns att välja på är alltså svinvarmt och högt tryck, eller lite halvt rinndroppande och iskallt. SJUKT irriterande. Ska tillägga att de flesta duschar här är omöjliga att förstå sig på utan instruktioner.
• Galet överbeskyddande föräldrar.
• Att folk ALDRIG är i tid. Säger man att man ska ses 10 kan man lika gärna komma en halvtimme sent, med noll ursäkter dessutom. Irriterar mig typ mer än allt annat på listan sammanlagt.

Hej!
Är som bäst i matchningsprocessen. Har som bäst haft kontakt med en helt underbar familj på Long Island. Mamman och pappan var helt otroligt härliga. De kommer få en bebis i april och hade en kille på 12 år. Killens ålder gjorde mig lite osäker i och med att han skulle bli tonåring under mitt år hos dem. Valde att tacka nej till famlijen vilket verkligen krossade mig. Då mamman svarade på mitt mejl med så fina ord började jag gråta. Känns jätte jobbigt att vara i denhär situationen. I ena minuten känns det som att det finns bättre famlijer där ute men sen anda minuten känns det som om jag gjort ett stort misstag. Mamman sade att jag skulle ta kontakt genast ifall jag ändrar mig. Vilket gör beslutet destu svårare. Hoppas du kan hjälpa mig med några synpunkter på saken. Skulle verkligen uppskatta ett svar...

Att vara i matchningsprocessen är verkligen supersvårt, och jag kommer själv ihåg att jag hatade känslan av att aldrig riktigt veta om jag tagit rätt beslut eller inte. Kände du att det här inte var rätt familj för dig så lovar jag att det kommer komma fler familjer du fastnar för, även om det kanske inte känns så just nu. Det är viktigt att följa sin magkänsla, och sa din nej tog du förmodligen rätt beslut. Du får ju tänka på att den mesta tiden av ditt år i USA kommer tillbringas tillsammans med dina värdbarn, och därför är det viktigt att du åker till en familj med barn i åldrar du känner dig bekväm med. Jag tackade också nej till en familj med supergulliga värdföräldrar (Seattlefamiljen) bara för att jag kände att det var för mycket runt omkring som inte "stämde" (att jag skulle bo isolerat, ha väldigt oregelbundna arbetstider, inte alltid ha tillgång till bil), och jag har aldrig sedan jag kom hit ångrat att jag gjorde det. Tror att man får försöka se förbi hur härliga föräldrarna verkar ibland, och tänka på alla omständigheter, och om de kommer bidra till att man får ett bra år eller inte.

Dock ska jag tillägga att även jag var osäker på om jag verkligen ville ta hand om äldre barn innan jag kom hit, men nu när jag väl är här måste jag nog ändå säga att jag faktiskt är närmare mitt stora värdbarn (som fyller 10 om några veckor) än mitt lilla. Det kan självklart vara svårt med äldre barn, speciellt när de blir tonåringar, men man kan även prata med dem och ha kul med dem på ett annat sätt än med små barn, vilket jag verkligen uppskattat. Har en kompis som hade ett värdbarn som var 14 år, och de hade en jättebra relation och var nästan som syskon. Hur som helst tror jag att du helt enkelt får tänka igenom om fördelarna med familjen väger upp nackdelarna med att ha ett så pass gammalt värdbarn.

Vet inte om det här blev ett så jättebra svar, men det är svårt att ge råd om att välja familjer. Det är ju trots allt bara du som kan känna om det är en bra match för just dig :) Kommentera eller maila gärna igen om det var något jag missade, och lycka till!

• Att posten levererar paket direkt till dörren. Sverige, ta efter!
• Att bensinen kostar 7 kronor litern. Max. Och om den inte gör det blir det ramaskri.
• Det är sommar 7 månader om året här i Cali. Och med sommar menar jag inte tio grader och duggregn, utan trettio grader och blåblå himmel.
• Manikyr och pedikyr kostar ungefär en fjärdedel av priset hemma i Sverige.
  
  

• Att man går ut och äter minst tre-fyra gånger i veckan. Älskar det.
• Att jag får ha sovmorgon varendaste dag (okej, har väl inte så mycket med USA i sig att göra, men jag älskar det för mycket för att det inte ska ha en plats på den här listan.)
• Att man får svänga höger trots att det är rött ljus. Bästa idén sen hjulet.
• Att så många människor från så många olika nationaliteter alla bor i samma land.
• Skittles, Reese's Peanut Butter Cups, Hershey's Cookies 'n' Cream Milk Chocolate, Mini Rolo's och superbillig Ben&Jerry's.
  
  
  
  
• Att det är bergigt och kulligt överallt (här i Cali i alla fall.) Inte platt och fyllt med taniga barrträd.
• All fejkad hi-how-are-you-honey-trevlighet som faktiskt kan vara ganska mysig ibland. Trots att den är just fejk.
• Att man kan köra ganska mycket för fort lite var som helst och ingen lyfter på ögonbrynen. Inte behöver man stanna vid stoppskyltar heller, det gör inte ens polisen.
• Att man behöver inte känna sig pinsam för att man betalar en kaffe för $1.50 med kort.
• Att man kan få en kaffe för $1.50.
  
  
  
   
• Att man kan åka till stranden i november (ja, pratar för Cali även här då.)
• Att man kan sätta in kontanter i bankomaterna (Sverige, ta efter även här!)
• Victoria's Secret, Target, Abercrombie&Fitch, Nordstroms, Bloomingdale's, Starbucks, Sephora osv. osv. osv.
• Att det finns så otroligt många olika klimat i samma land. Skillnaden mellan Florida och Montana liksom.
• Att det alltid är gratis att gå på offentliga toaletter, och att de dessutom finns överallt.
• Alltid gratis refill på dryck på restauranger.
  
  

• Att det finns färska bär i kylskåpet året runt.
• Alla gigantiska outlets där man faktiskt kan hitta annat än illasittande jeans från 2006 (pik, Barkarby)
• Att biblioteken har alla säsonger av ungefär alla tv-serier man kan tänka sig.
• Att det finns cirka niohundra kanaler på TV:n.
• Känslan av att alltt kan hända, och att man faktiskt kan göra precis vad man vill.